Simmarbloggen

För någon vecka sedan så bad jag mina gamla simmarkompisar att svara på en intervju. För att se hur mycket killar och tjejer påverkas av deras idrottande. Alla dessa som jag har intervjuat tävlingssimmar för simklubben SS04 och tränar 5-6 gånger i veckan.

Det här är de frågorna som jag ställde dem:

När börjar du simma? (ålder)
Varför började du simma?
När kände du att det här ville du satsa på?
Hur mycket tid "snor" din träning av dig/vecka? (all tid i simhallen)
Har du vart på väg att sluta någon gång?
Om ja, när? och vad fick dig att fortsätta ändå?
Har du fått någon skada på grund av din hårda träning?
Hur mycket betyder det att ha en bra tränare?
Har du "stått still" i simningen någon gång? (alltså inte utvecklats)
Om jag, hur länge?
Hur mycket påverkar träningen ditt privatliv?
Har du utvecklats som person sedan du började simma?
Hur påverkar träningen dig rent psykiskt?
Har du slutat från simningen men kommit tillbaka?
Om ja, varför valde du att börja simma igen?

Övriga kommentarer om simning, positiva/negativa sidor m.m?

SOFIA, 1992: Var 5 år när hon började simma, hon började för att hennes föräldrar tyckte att hon skulle lära sig simma. När hon var 9 år så var det då hon ville börja satsa på riktigt på simningen. Förut när hon simmade som mest så tog simningen ca. 12 timmar ifrån henne/vecka. Men för ett år sedan när hon skulle fylla 16 så slutade hon simma. Hon kom tillbaka i början på det här året, alltså ett års uppehåll. Saknaden till simningen och alla människor var för stor så hon kom tillbaka till sitt ”andra hem”, men idag tränar hon då 4 timmar/vecka istället för 12. Att träna så mycket och så tycker Sofia påverkar än psykiskt genom att man har inte speciellt mycket tid till annat än skola och träningen. Det blir nästan aldrig tid över för kompisar. Under sin tid som simmare så har Sofia fått axelskador som påverkat henne en del i simningen. Att ha en bra tränare tycker Sofia är jätteviktigt, för det är viktigt att få bra feedback hela tiden så att man vet vad man ska förbättra.

 

JULIA, 1994: Var tio år när hon började simma.  Hon började simma för att hon alltid har älskat vatten och hennes mamma tyckte att hon skulle börja på simning.  För några år sedan så bestämde sig Julia för att det var det här hon ville satsa på. Förut simmade hon bara för att det var kul men nu är hennes mål OS. Simningen tar upp all fritid som Julia har, men det gör henne ingenting eftersom att hon tycker det är värt. Men upp till 2,5 timmar per dag tillbringar hon i simhallen. Julia har vart på väg att sluta någon gång, det var ett tag då hon fick en knäskada p.g.a. landträningen som då var friidrott för simmarna. Simningen gick sämre och sämre, bröstsimmet som var hennes favoritgren gick inge bra längre. Julia gav upp! Det var då hon satte sig ner och tänkte igenom hur mycket det här betyder för henne, det var då hon bestämde sig för att ändå inte sluta utan att kämpa, för det var det här hon ville hålla på med. Hennes dröm är ju att få ta en OS-medalj, helt enkelt ALLT som en simmare kan drömma om. Nu kämpade hon på och tog nya tag. Det gick bättre och bättre.  Visst har det gått upp och ner hela tiden och ibland har allt stått still, man har inte satt något personligt rekord på jättelänge.

Att ha en bra tränare tycker Julia betyder jätte mycket. Hon tycker att man ska kunna prata med tärnaren om exakt allt (nästan allt^^). Julia säger ”jag känner ju min tränare så pass bra så det går liksom att snacka med honom som om han vore någon helt annan än bara ens tränare. Jag har liksom haft samma tränare i snart sex år så jag känner honom mest av alla, att jag har haft samma tränare så längre tycker jag är jätte skönt. Det gör att jag vet att han känner mig, han vet hur jag simmar och vad som passar bäst för mig.”

Julia älskar sin simning och det betyder jätte mycket för henne, det är det bästa hon vet. Hon känner verkligen att simning är något för henne då det är en individuell sport. För hon har sån vinnarskalle.

 

CAMILLA, 1995: Började simma när hon var fyra år. Då var det såklart bara simskolan, men hon har simmat sen dess.  Det var hennes mamma och pappa som ville att hon skulle lära sig simma. Vid hennes första simträning så vägrade hon att hoppa i vattnet, även fast hoion hade fått en ny baddräkt så vägrade hon, hon var rädd för sin hårige tränare. Men alla sa att det var för att hon var rädd för vattnet, idag älskar hon vatten! Camilla vet inte exakt när hon började satsa på simningen. Hon körde på och det gick bra, hon fortsatte och kämpade! Men om hon tänker efter så var det nog ändå i somras som hon verkligen insåg att hon ville satsa på det här, då hon blev uppflyttad till en bättre grupp. Idag simmar hon 9 timmar i veckan + landträning/stretching och sånt. Hon har inte tänkt helt på att sluta någon gång, kanske bara tänkt på att ha något kort uppehåll eller så då det har varit mycket så att det var orättvist och hon var förbannad på mycket saker som skedde på träningarna.

Ett tag så hade Camilla en skada i axeln men det gick över eftersom att det bara var något som satt i kläm. Detta påverkade henne inte så mycket, bara det att hon inte kunde simma lika mycket frisim.

En tränare betyder jättemycket! Tränaren måste först och främst kunna skriva bra pass och hjälpa än och vilja att ens simmare ska utvecklas. Det är även viktigt att han eller hon bjuder lite på sig själv. Det är ju inte så kul att komma till träningen med en tråkig tränare. En rolig tränare= roligare träningar. Att sluta med simningen skulle påverka Camilla väldigt mycket, det skulle bli så mycket tom tid liksom. Hon mår bättre om hon får röra på sig. Simningen är ju bland det roligaste som händer och det gör henne till en gladare person.

 

JENNY, 1993: Började simma när jag var 10 år. Jenny hade provat en massa olika sporter men hon tyckte inte att något passade henne. Då tyckte både hon och hennes föräldrar att det vara dags att börja med något nytt och möta nya människor. Hon skulle helt enkelt skaffa en fritidsaktivitet och det blev simning som hon prövade på och där fastnade hon. Simning är en sport som är väldigt krävande och tar väldigt mycket tid av sin fritid. Det tar sammanlagt 12 timmar av din vecka för att gå på alla tärningar. Det är heller inte alltid den roligaste sporten men man skaffar så lätt vänner så det går inte att sluta när man väl börjat gilla de. Som sagt så är simningen en väldigt krävande sport och man kan liksom aldrig ta en paus för när man börjar igen så är det som att börja om från början, man kan knappt vara sjuk. Nu säger Jenny att alla säkert tror att hon hatar simning. Men det finns mycket positivt med det också. Hon älskar att träna, känna träningsvärken och alla dessa muskelknutar i ryggen. Men det allra bästa med sporten är att det är så kul att träffa alla kompisar, eftersom att man är så mycket med varandra så blir man så lätt bästa vänner. Att ha en bra tränare betyder lika mycket som att ha vänner där som stöttar än. Man blir så mycket gladare och motiverad om ens tränare berömmer än. Att ha flera tränare är bra, för det är alltid någon som behöver prata med en tränare, det ska finnas en för alla, någon att skämta med så vidare. Kanske en ledare som har mer erfarenhet och är äldre, sen kanske en som har med ungdomligt tänkande. Man kan inte ha en sur tränare, då blir träningarna tråkiga! Ibland kommer jag in i olika ”dåliga” perioder, där det går sämre. Just nu ligger jag i en men min tränare säger att man ska ha dessa perioder för att kunna utvecklas vidare. Det är i dessa perioder man måste kämpa på. Som längst så har jag varit i en dålig period i 3 månader. Simningen påverkar mig mycket. Ett stort problem jag har är att planera, det behövs väldigt mycket när man ska hinna gå i skolan, träna, plugga, äta, sova och ibland hinna med kompisar också. Jag får ofta lite små panik och bryter ihop om det är för mycket läxor och prov, för jag vet inte riktigt hur jag ska hinna med allt. Jag har även rätt så dåligt självförtroende och detta gör att jag väldigt lätt ger upp på träningar då andra simmar så mycket snabbare. Tränare har så ofta sagt till mig att jag måste sluta jämföra mig med andra.

 

AXEL,1996: Började simma vid 3 års ålder, på simskolan. Det blev naturligt att börja simma då Axels pappa har simmar i hela sitt liv. Axel har än inte valt om han vill satsa på simningen men han hoppas att han kommer att komma till de valet snart, för han tränar nämligen fotboll 2-3 gånger i veckan utanför simningen. Simningen tar även 5-6 timmar av Axels fritid. Han har varit på väg att sluta flera gånger, men vem tycker att alla träningar är roliga? Det är bara att stå ut! Men det som gör att man alltid fortsätter är att man har så mycket kompisar där. Men axel tror ändå att det är så synd att slösa bort en talang inom simningen genom att sluta (en som har självförtroende här). Att ha en bra tränare betyder enormt mycket, om man har en positiv tränare så blir man själv det och sen så blir träningarna lyckad. Är tränaren negativ och sur så blir det dålig stämning i gruppen. Hela Axels liv består av träning, det är mycket saker som man får stå över med kompisar bara för träningarna men det är det värt. Man blir ju både fysiskt och psykiskt starkare av all träning.